top of page

Tillväxt kommer inte av tur — den byggs  CHEFSBREVET 

Mindit

Vd- krönikan oktober 2026

28 okt.
4 min läsning

Det som gjorde dig riktigt bra för fem år sedan kan vara baskunskap i dag. I en värld där ribban ständigt höjs är erfarenhet inte längre ett tillräckligt kvitto på kompetens. Det avgörande är om du fortsätter att lära, utmana och utveckla det du kan.



Hur länge kan vi egentligen leva på det vi redan kan? I månadens vd-krönika resonerar Mikael Nylund om kompetens, utveckling och den obekväma sanningen att erfarenhet i sig inte är någon garanti för att vi fortsätter vara relevanta.


Du behöver inte bli sämre för att bli omsprungen

Det finns en obehaglig sanning i dagens arbetsliv. Du kan vara lika kompetent, lika engagerad och arbeta precis lika hårt som för fem år sedan. Ändå kan du ha blivit betydligt mindre konkurrenskraftig. Inte för att du har blivit sämre, utan för att kraven har förändrats.

Det som tidigare betraktades som riktigt bra är i dag kanske knappt godkänt. Det som en gång gjorde dig till en eftertraktad specialist har blivit baskunskap. Och arbetsuppgifter som tidigare tog timmar kan med ny teknik ibland lösas på några minuter. Ribban har flyttats. Och den kommer knappast att flyttas tillbaka.

Enligt World Economic Forums rapport Future of Jobs Report 2025 bedömer arbetsgivare att 39 procent av medarbetarnas befintliga kärnkompetenser kommer att förändras eller bli inaktuella fram till 2030. Samtidigt väntas närmare sex av tio arbetstagare behöva kompetensutveckling eller omskolning under samma period. Det är siffror som borde få fler att fundera över vad det egentligen innebär att vara bra på sitt jobb.


Kompetensutveckling har blivit en konkurrensfråga

För samtidigt som kraven på prestation, produktivitet och effektivitet ökar verkar vår syn på kompetensutveckling ibland tillhöra en annan tid. Vi investerar miljarder i ny teknik, digitalisering och effektivare processer. Men när det handlar om att utveckla människorna som ska använda allt detta blir det plötsligt en fråga om tid och pengar.

Kalendern är full. Kunderna väntar. Budgeten är pressad. Kompetensutvecklingen får vi ta när det lugnar ner sig, vilket det som bekant sällan gör. Vi har alltså skapat ett arbetsliv där vi förväntas springa allt fortare, men knappt anser oss ha tid att förbättra vår löpteknik.

Det är en märklig prioritering. Inte minst eftersom alternativet knappast är att stå stilla. En säljare som för fem år sedan imponerade med sin produktkunskap möter i dag kunder som redan har jämfört alternativen, läst på och kanske vet mer om marknaden än säljaren själv. En chef som tidigare kunde luta sig mot sin erfarenhet behöver nu leda människor genom förändringar som knappt hunnit genomföras innan nästa tar vid.

Det som fungerade utmärkt igår är inte nödvändigtvis tillräckligt imorgon. Ändå fortsätter vi att behandla erfarenhet som om den automatiskt vore ett kvitto på kompetens. Det är den inte.

Tjugo års erfarenhet kan innebära tjugo år av lärande, nyfikenhet och utveckling. Men det kan också vara samma års erfarenhet upprepad tjugo gånger. Och när förutsättningarna förändras blir skillnaden mellan dessa två människor alltmer avgörande.

World Economic Forum konstaterar dessutom att 63 procent av de tillfrågade arbetsgivarna ser kompetensbrist som ett av de största hindren för att genomföra nödvändiga förändringar i sina verksamheter. Det är nästan ironiskt. Vi talar ständigt om tillväxt, innovation och konkurrenskraft, samtidigt som vi behandlar en av de viktigaste förutsättningarna för allt detta som något vi ska ägna oss åt när vi får tid över.

Företag köper snabbare motorer men glömmer att utveckla förarna.


Ansvaret för kompetensen är också ditt

Samtidigt vore det bekvämt att lägga hela ansvaret på arbetsgivarna. För hur många av oss tar egentligen ett aktivt ansvar för att utveckla vår egen förmåga? Hur många söker regelbundet feedback, utmanar invanda arbetssätt eller tränar på det vi ännu inte behärskar? Vi förväntar oss löneutveckling, karriärmöjligheter och ökat ansvar. Men är vi lika beredda att investera i den kompetens som ska motivera det?

Det är en fråga som förtjänar mer uppmärksamhet. Tänk om vi avsatte fyra timmar varje arbetsvecka till att utveckla vår kompetens. Det skulle innebära närmare 200 timmar om året. Inte för att samla utbildningsintyg eller fylla på med ytterligare teorier, utan för att träna, reflektera, få återkoppling och faktiskt bli bättre på det vi gör.

Men det kräver att vi överger föreställningen om att utveckling är något som sker vid sidan av arbetet. För lärande är inte motsatsen till produktivitet. Det är en förutsättning för framtida produktivitet.

Och kanske behöver vi också ompröva vad vi menar med att vara ambitiös. Att arbeta hårt är naturligtvis viktigt, men om vi fortsätter att göra samma saker på samma sätt, år efter år, spelar det till slut mindre roll hur många timmar vi lägger ner.

Förr utvecklade vi oss för att bli bättre. I dag behöver vi utveckla oss för att inte bli sämre i förhållande till omvärlden. Det är en ganska fundamental förändring.

Och medan vi diskuterar om vi har tid, fortsätter ribban att höjas. Den tar ingen hänsyn till hur länge du har arbetat, hur uppskattad du är eller hur framgångsrik du en gång var.


Du behöver inte bli sämre för att bli omsprungen. Det räcker att du står still.

Mikael Nylund Grundare och vd, Mindit – the House of Sales & Leadership


 
 
bottom of page