Vd-krönikan maj

Många industribolag är byggda för intern effektivitet. Frågan är vad som händer när kundvärdet inte får styra, och vad det kostar affären.

I månadens krönika sätter Mikael Nylund fingret på varför många industribolag är organiserade för intern effektivitet, och vad det kostar när kundvärdet hamnar i skymundan.

Många industribolag är organiserade för intern effektivitet, inte för kundvärde

Svensk industri har sannolikt aldrig haft mer kompetens, mer teknik eller fler system för uppföljning än idag. Ändå beskriver många industriledare samma sak: besluten tar längre tid, affärerna blir trögare och organisationerna får svårare att ställa om trots att människor arbetar hårdare än någonsin.

Det är en intressant paradox. För samtidigt som produktiviteten i många delar av verksamheten har ökat verkar den gemensamma förmågan att samla organisationen runt kunden ha försvagats.

Det märks särskilt i industriell B2B. Kunden möter ofta ett företag som på pappret ser starkt ut, men som i praktiken upplevs splittrat. Försäljning driver en prioritering, produktion en annan och ekonomi en tredje. Ingen gör egentligen fel, men helheten tappar fart. Kunden märker snabbt när ett företag inte riktigt hänger ihop.

Under lång tid har industrin organiserat sig för intern effektivitet. Det har varit rationellt. Varje funktion har fått sina mål, sina processer och sina nyckeltal. Problemet är att kunden inte köper funktioner. Kunden köper förmågan att lösa ett problem snabbt, tryggt och samlat.

Där börjar många organisationer få problem.

Forskning kring organisationskommunikation visar dessutom att företag tenderar att bli mer silobaserade ju mer komplexa de blir. En större internationell studie, baserad på miljarder interna interaktioner, visade att kommunikationen över tid i allt större utsträckning sker inom funktionerna istället för mellan dem. Det är egentligen ganska logiskt. När osäkerheten ökar söker människor kontroll i sina egna processer, sina egna mål och sina egna perspektiv.

Men kunden upplever fortfarande företaget som långsamt.

Det är därför många industribolag idag hamnar i ett märkligt läge där organisationen arbetar hårdare än någonsin samtidigt som affären tappar tempo. Internt upplever man ofta hög aktivitet. Externt upplever kunden friktion.

Och det är här många missar den verkliga konkurrensfrågan framåt.

Debatten kretsar just nu kring AI, digitalisering och kompetensbrist. Allt det spelar roll. Men för många industribolag är tekniken inte längre den stora begränsningen. Den stora begränsningen är organisatorisk friktion. Hur snabbt människor kan fatta bra beslut tillsammans. Hur snabbt verksamheten kan prioritera om när marknaden förändras. Hur snabbt ledning, försäljning och verksamhet kan samla sig runt kunden.

Där kommer vinnarna att skilja ut sig.

För i många industribolag har silos slutat vara ett organisationsproblem. De har blivit ett tillväxthinder.

Värme Mikael