Vd-krönikan juni 2026

Det är lätt att tro att konkurrenskraft avgörs av teknikskiften, strategidokument och nya initiativ.

Men det finns en mer envis sanning som återkommer, gång på gång.

De organisationer som lyckas bäst är sällan de som tänker mest.

De är de som får människor att faktiskt göra det de redan bestämt sig för

Det går snabbt nu.

AI tar kliv, marknader svänger och prognoser hinner bli gamla innan de är klara.

Ändå är det något som inte förändras i samma takt. Frågorna är desamma som för fem, tio eller tjugo år sedan.

Hur skapar vi tillväxt? Hur får vi människor att dra åt samma håll?

Kanske är det just där problemet ligger. För om världen förändras snabbare än någonsin men svaren ser ut som de alltid har gjort – vad är det vi missar?

De vet vad som krävs. Ändå händer det inte.

Tre spaningar

Det finns något paradoxalt med vår tid.

Ju snabbare världen tycks förändras, desto viktigare blir det som förändras långsamt.

Det har varit ett halvår då artificiell intelligens gått från att vara en framtidsfråga till att bli en vardagsfråga. Ett halvår då geopolitik, tullar och osäkerhet gjort prognoser till färskvaror. Ett halvår då det mesta tycks röra sig snabbare än tidigare.

Och ändå.

Efter många samtal med vd, försäljningschefer och HR-chefer under våren är det slående hur bekanta frågorna fortfarande är. Hur skapar vi tillväxt? Hur får vi människor att samarbeta bättre? Hur utvecklar vi ledare? Och hur får vi strategier att lämna konferensrummet och dyka upp i verkligheten?

Det finns något nästan trösterikt i det.

Här är tre spaningar jag tar med mig in i sommaren.

AI verkar göra mänskliga egenskaper mer värdefulla, inte mindre

För bara något år sedan präglades många samtal av en närmast existentiell oro över att hamna på efterkälken. Under våren har tonläget förändrats. Frågorna har blivit mer konkreta och därmed också mer intressanta.

Vad skapar egentligen värde?

McKinseys senaste globala undersökningar visar att AI-användningen fortsätter att öka snabbt. Samtidigt är det betydligt färre företag som kan påvisa att tekniken redan gett några genomgripande effekter på sista raden. Det betyder inte att potentialen saknas. Snarare att det som alltid varit svårt fortfarande är svårt.

Tekniken går att köpa.

Beteendeförändring gör det inte.

Det finns en nästan ironisk logik i det. Ju smartare verktygen blir, desto högre tycks värdet på mänskliga förmågor bli. PwC analys av över en miljard jobbannonser visar att efterfrågan på kompetenser som omdöme, samarbetsförmåga och ledarskap ökar, trots eller kanske tack vare den snabba teknikutvecklingen.

Det visar sig att människor fortfarande är betydligt svårare att uppgradera än mjukvara.

Och kanske är det just därför AI inte i första hand blivit en teknikfråga, utan en ledarskapsfråga.

Osäkerheten har gjort ledarskap till en bristvara

Det talas ofta om kompetensbrist. Betydligt mer sällan om ledarskapsbrist.

Ändå är det svårt att bortse från att just ledarskapet blivit en allt viktigare konkurrensfaktor.

Gallups senaste globala rapport visar att medarbetarnas engagemang fortsätter att minska. Samtidigt är det chefernas eget engagemang som faller snabbast. Det är problematiskt, inte minst eftersom Gallup under lång tid visat att chefen har en avgörande påverkan på hur väl ett team fungerar.

Det är egentligen inte särskilt märkligt.

Chefer förväntas i dag hantera AI, hybridarbete, kompetensförsörjning, förändringsledning och samtidigt leverera kortsiktiga resultat i en omvärld där osäkerheten blivit något av ett normaltillstånd.

Kanske är det därför jag allt oftare tänker att ledarskap är på väg att bli det nya kapitalet.

När världen blir svårare att förutse stiger värdet på sådant som skapar riktning.

• Förtroende.

• Omdöme.

• Relationer.

• Förmågan att få människor att dra åt samma håll.

Sådant har en märklig förmåga att behålla sitt värde även när det mesta annat förändras.

Tillväxt är fortfarande en fråga om människor

Det råder knappast någon brist på strategier i svenskt näringsliv.

Tvärtom.

De flesta organisationer jag möter har ambitiösa planer, tydliga prioriteringar och välformulerade målbilder. Problemet är sällan att människor inte vet vart de ska. Betydligt oftare handlar det om att få tillräckligt många att röra sig åt samma håll.

Det låter möjligen mindre spektakulärt än nästa AI-genombrott. Men det är sannolikt där de stora skillnaderna mellan företag uppstår.

McKinseys forskning kring organisatorisk hälsa har under lång tid pekat på sambandet mellan kultur, ledarskap och långsiktig lönsamhet. Gallup har kommit till liknande slutsatser. Team med högt engagemang presterar bättre, har lägre personalomsättning och högre lönsamhet.

Det är knappast revolutionerande insikter.

Snarare tvärtom.

Det intressanta är att vi tycks behöva återupptäcka dem med jämna mellanrum.

För samtidigt som tekniken utvecklas i rasande fart fortsätter konkurrenskraft att byggas på sådant som är betydligt svårare att köpa in. Förmågan att utveckla ledare. Att skapa kulturer där människor vill prestera tillsammans. Att bygga säljorganisationer som inte bara talar om kundvärde, utan faktiskt lyckas skapa det.

Kanske är det därför de mest framgångsrika företagen sällan utmärker sig genom att ha de mest spektakulära strategierna. Ofta handlar det om något betydligt mindre dramatiskt.

De är helt enkelt bättre på att få människor att göra det man bestämde sig för på förra mötet.

Det är möjligen en mindre glamorös förklaring till tillväxt än nästa teknikskifte.

Men historiskt sett har den haft en irriterande tendens att fungera.

När vi nu går in i sommaren hoppas jag att det också finns tid för något som lätt blir en bristvara under resten av året: perspektiv.

För det som känns akut i juni brukar inte alltid vara det som känns viktigast i augusti.

Och om det är något första halvåret 2026 har påmint mig om, så är det detta:

Teknik skapar möjligheter.

Men tillväxt skapas fortfarande av människor.

Mikael Nylund, VD, Mindit – the House of Sales & Leadership