I chefens vardag – juni 2026
- 24 juni
- 4 min läsning
Ni sätter riktningen. Ändå är det något som inte riktigt landar. Vad är det som avgör om människor faktiskt vill vara engagerade?

Målen är satta. Riktningen är tydlig. Ändå händer något på vägen.
Tempot tar över. Andra frågor tränger sig på. Och det som skapar engagemang får inte riktigt fäste.
I Chefens vardag denna månad reflekterar Maritha Holmberg över vad som egentligen får människor att vilja bidra.
Vad är det som gör att vissa organisationer lyckas skapa ett äkta engagemang, medan andra fastnar i struktur och uppföljning?
Ledningsgruppen som beteendeförebild
I mina två tidigare krönikor har jag skrivit om varför beslut inte alltid får genomslag i vardagen och varför uppföljning i grunden är en ledarskapsfråga. Den här gången vill jag stanna vid något som ofta är mer avgörande än vi kanske vill erkänna. Ledningsgruppen som beteendeförebild.
För i slutändan är det inte bara vad ledningsgruppen beslutar, kommunicerar eller följer upp som formar organisationen. Det som avgör är hur ledningsgruppen agerar när tempot ökar, när flera mål konkurrerar om samma utrymme och när svåra prioriteringar behöver göras. Det är i de lägena strategin antingen börjar få fäste eller gradvis tappar kraft.
Det jag ser just nu – och varför det påverkar mer än vi tror
I möten med ledningsgrupper möter jag ofta en tydlig ambition. Viljan att skapa riktning, stärka genomförandet och få bättre effekt av redan fattade beslut är stark. Samtidigt återkommer ett mönster som är svårt att bortse ifrån.
Ledningsgruppen är oftast tydlig med vilka beteenden som förväntas i organisationen, men mindre uppmärksam på vilka signaler det egna agerandet faktiskt sänder. Skillnaden uppstår inte i det som sägs, utan i det som sker över tid.
Det märks i hur man samarbetar när perspektiv krockar, i hur konsekvent prioriteringar hålls när trycket ökar och i hur beslut fattas när förutsättningarna är otydliga. Det märks också i vad som händer med tidigare beslut när nya frågor tar över.
Det som formar vardagen i organisationen är sällan de enskilda budskapen, utan det som upprepas. Vad som återkommer i möten, vad som får utrymme och vad som leder till konsekvenser. Där sätts normen för vad som faktiskt gäller.
Jag upplever att många organisationer underskattar hur noggrant ledningsgruppen observeras. Inte nödvändigtvis medvetet, men konsekvent. Chefer och medarbetare lyssnar på vad som sägs, men tolkar riktningen utifrån vad som prioriteras, vad som följs upp och vad som får genomslag i praktiken.
Det gör att ledningsgruppen alltid fungerar som en förebild. Frågan är inte om den påverkar kulturen, utan vilket beteende den bidrar till att förstärka.
Vad forskningen och omvärlden visar
Forskning och omvärldsanalys bekräftar det här mönstret. I en tid där organisationer arbetar med transformation, digitalisering och nya arbetssätt blir ledarskapets beteenden allt mer avgörande för resultatet.
McKinsey visar att organisationer är betydligt mer framgångsrika i förändringsarbete när ledare själva visar de beteenden som efterfrågas. Det innebär i praktiken att fokus flyttas från kommunikation till faktiskt agerande.
Samma perspektiv återkommer i forskning om förändring, där varaktig förflyttning förutsätter att flera delar hänger ihop. Det räcker inte att människor förstår varför något ska göras. De behöver också se hur det ska göras i praktiken, och det sker framför allt genom ledare.
Även analyser från Harvard pekar på att organisationer som lyckas över tid är de som utvecklar ledare som själva visar hur arbetet ska bedrivas.
Den bilden förstärks av forskning om socialt lärande, där människor formar sitt beteende genom att observera andra. I en organisation innebär det att ledare, medvetet eller omedvetet, sätter normen för vad som är acceptabelt och önskvärt beteende.
Det gör att kultur inte i första hand formas av det som uttalas, utan av det som syns. När det finns en skillnad mellan ord och handling är det handlingen som får genomslag.
Vad det betyder för dig som chef
För dig som chef innebär detta att din vardag påverkas av mer än de mål och beslut som kommuniceras från ledningen. Den påverkas av hur ledningsgruppen faktiskt agerar. Samtidigt är du själv en del av samma kedja.
Det som sker i ledningsgruppen sipprar vidare till chefer och vidare in i organisationen. På samma sätt sprids också dina egna beteenden vidare till dina medarbetare. Du tolkar inte bara riktningen, du omsätter den i praktiken.
Det är där många av de avgörande ledarskapsvalen sker. Inte i formuleringarna, utan i det du återkommer till, det du prioriterar och det du låter passera.
Många chefer jag möter har en tydlig ambition att leda i linje med både strategi och värderingar. Samtidigt uppstår ofta en osäkerhet när signalerna uppifrån inte helt hänger ihop med det som förväntas längre ut i organisationen.
Här blir en viktig del av ledarskapet att synliggöra mönster. Inte som kritik, utan som klarhet. Vad sägs vara viktigt och vad är det i praktiken som styr beteenden. Vad återkommer i dialogen och vad får konsekvenser.
När dessa delar inte hänger ihop skapas osäkerhet. Och i osäkerhet tenderar människor att återgå till det som känns mest bekant.
Det är därför beteenden behöver hållas ihop hela vägen. Ledningsgruppen behöver visa det den vill se. Chefer behöver förstärka det i vardagen. Medarbetare behöver förstå vad det innebär i praktiken. Det är först då riktningen börjar märkas.
Där ledarskapet visar sig på riktigt
I min första krönika skrev jag att genomförande kräver uppföljning. I den andra att uppföljning är ledarskap.
Den här gången vill jag lägga till ytterligare en dimension.
Ledarskap formas i det som sker, även när inget särskilt uttalas. Det visar sig i hur prioriteringar görs, hur beslut fattas och hur konsekvent man håller fast vid det som är viktigt.
Det är där ledningsgruppen blir en beteendeförebild. Inte genom sina formuleringar, utan genom sitt agerande.
När riktning och beteende inte hänger ihop uppstår ett glapp som snabbt märks i organisationen. När de däremot förstärker varandra skapas något helt annat. I många organisationer är det lätt att formulera riktning. Betydligt svårare är att agera konsekvent nog för att den ska bli trovärdig.
Det är där ledarskapet avgörs.
Allt gott
Maritha Holmberg
Head of Learning & Development
Läs även: Gör ledningsgruppen till starkast resurs
